En ny vecka har dragit igång. Andra veckan in i mars och snart har halva mars gått. Alltså kan ni förstå hur fort tiden går egentligen? Eller är det bara jag som tycker att tiden och veckorna bara springer iväg. Ja jisses! Snart är det april liksom. Och då måste väl ändå våren vara igång. För att tro att den skulle komma med mars var bara en stor önskan. Snö, slask, grått och trist.

Jaha måndag alltså. En ny jobbvecka för min del, förmiddagsvecka. Jag var alltså uppe i ottan. Tidigt men jag var ändå rätt pigg. Hallelujah! Har det vänt eller var det bara en engångsföreteelse? Energi, ja tack!

På jobbet rullade tiden på. Allt var väl som vanligt. Jobba jobba jobba...

Efter jobbet gick jag upp och bytte om. Ja nya regler med en ny chef. Att lära gamla hundar att sitta är inte lätt. Innan jag for hemåt fick jag hjälp med att kolla bältet. För ett tag sedan gick det inte att spänna fast det bältet. Konstigt, men den har vart lite krånglig ibland. Men nu så fungerar den. Lite smörjning var allt som behövdes. Några kronor rikare.

Sen fick jag äntligen komma hem till min familj. Elias och Anders spelade hocky. Dom hade vart till Sågtäkten och hämtat hem ett sånt där stort gammalt hockeyspel. Ida låg i soffan och sov. Men vaknade så fort jag tog lite på henne. Full fart! 

Jag satte i gång en skinstek som fick bli dagens middag. Medans allt puttrade på spisen gick vi ut och åkte lite pulka hela familj. Mysigt! Sen fick vi lite mat i magarna. Söndagsstek, potatis, grönsaker och sås. Barnen åt riktigt bra. 

Sen dog jag, en trött mamma. Lite lek. Målade i målarböcker. Sen lurade jag upp barnen för att kolla lite film och mysa. Vips hade klockan tickat iväg och det var dags för barnen att sova. Båda somnade utan problem. En liten kväll till mamman. Nu ska nog den här mamman hoppa i säng. Det är en dag imorgon också.

Det är inte alltid lätt att vara mamma. Och kvällen kan absolut ändra sig från en timme till en annan. Dom är oberäkneliga dom små. När vi la oss igår kväll trodde vi att allt var frid och fröjd. Men vad händer? Jag hör den där förskräckliga "krupp"hostan. 

Jag vill inte att mina barn ska vara sjuka. Vem vill de liksom? Men att båda mina barn ska drabbas - av falsk krupp. Dock har Ida bara haft det ett få tal gånger och under kontroll. Man har liksom lärt sig sedan Elias. Ändå smyger sig den där paniken upp. Känner sig inte alls så lugn som man borde. Och tillslut känner man - det här går inte!

Precis så blev det. Efter ett samtal till 1177 kändes det inte alls nå bättre. Dom tyckte vi skulle åka in. Ändå avvaktade jag ca timmen innan jag inte stog ut längre. Låter hon så där hela natten kommer jag inte kunna sova. Det lät inte alls bra. Även fast jag gjort det som man ska göra. 

Vi åkte in där vid ett tiden eller vad hon var. Så vi tillbringade natten på akuten. Att det ska ta sån tid. Men vi blev bra bemött av både sköterska och läkare. Heja den där läkaren, bättre har jag aldrig mött. Efter en liten undersökning bestämde han att en kortisontablett skulle göra susen. Men vad gör min lilla flicka som gått med på allt dom sagt. Hon vägrar att dricka, det där lilla som knappt syns i muggen. Både jag och sköterskan försöker. Men icke! Efter en liten muta tar hon nästan allt, pust. Sköterskan blir nöjd och vi får åka hem. 

Så vad har vi gjort idag? Jag har vart mer död än levande. Shit vad det tär på en att tappa sömnen. Ida tycker att jag vart världens tråkigaste mamma. Jag har rent ut sagt kännt mig bakfull. Det tog tid innan jag kom igång idag.

Så där vid två tiden efter att Ida tjatat ihjäl mig åker vi för att hämta min fina Elias. Mamman fick en kopp kaffe, men inte hjälpte det. Trött! Barnen lekte och hade roligt. Vi stannade ett bra tag innan vi for hemåt.

Där vi intog soffan och kollade film allihop. En mysig stund. Sen blev det ugnspannkaka till middag. Kvällen kom snabbt. Ida la sig i rätt bra tid. Trött liten tjej. Elias är dock vaken än, men ska lägga sig nu. Även jag ska snart lägga mig i sängen. Imorgon börjar en ny vecka och då är det jobb som gäller. 

Äntligen blev det dags för den här mamman att vara hemmifrån en liten stund. En ganska välkommen stund att bara vara jag. Alla mammor vet nog vad jag pratar om. En 24-timmars kryssning med mitt härliga gäng på jobbet. 

I torsdags morse lämnade jag Ida på dagis. Vidare mot stan för att möta upp två gubbs. Jag fick lämna bilen hemma hos honom. Men vet aldrig. Innan vi fick skjuts till bussen blev det ett glas vin. På bussen och mötte upp resten. En härlig bussresa. Vidare på båten. Som alltid när detta gäng samlas, det kan liksom inte bli tråkigt. Jag menar allvar. Man kan ha roligt med gamla gubbar. Vi avslutade resan med en lång bussresa hem. Hur kan den känns dubbelt så lång som dit resan? 

Hem hem hem. Shit vad jag längtade hem. Ett tomt hem. Jag packade upp och tog en dusch och hopp i myskläder. Underbart! Sen kom Anders hem. Men jag var så grymt trött att jag la mig. Det tar på krafterna.

En skön sovmorgon till halv nio. Sen ringde Ida och började nästan grina i telefon för att hon ville vara med mamma. Jag gjorde mig i ordning. Efter lite slapp i soffan fick jag myror i brallan. Ville vara med min Ida. Ja tänk hur man kan sakna. Innan jag for dit köpte jag med mig blommor. Ett tack för barnvakten. Köpte fina blommor på kjelles för bara 69 kronor. Billigt! 

När jag väl kom var hon mammig men det gick över rätt fort. När vi skulle åka hem efter två timmar skulle hon inte med hem. Även jag blev sugen på nya härliga blommor så vi var tvungen att åka innan dom stängde. Jag kan verkligen rekommendera att åka till kjelles på helgen. Då har dom en massa blommor för en billig peng. Jag köpte så att jag fick två buketter för 89 kronor. 

Väl hemma har eftermiddagen rullat på. Middag, lek, film och mysa. Nu har Ida lagt sig och jag sitter i soffan och myser. Vi får se vad den här kvällen har att ge.

Man får aldrig tro eller hoppas. Tro och hoppas att våren kommer med mars. Va?! Haha! Väderguden gapskrattar och gnider sina fingrar, där fick ni. Ingen vår än på länge! Nej för vilket grått och trist väder vi haft idag, riktigt nedstämmande. 

Ändå tog vi oss upp ur sängen. Ja det är inte så svårt när ens unge står vid sängen och skriker mamma tills man kliver upp. Ja precis så känns det. Ingen sovmorgon för den här mamman är ens att tänka. Som alla andra mornar, när jag är hemma, så stog det soffmys ända till klockan slagt åtta i alla fall. 

Sen då? Jo jag har haft en liten tjej som klistrats sig fast i örat på mig. "Ska vi åka snart". "Jag vill åka till bävc". Suck! Det går inte att säga någonting till den förken innan. Då ska hon göra det på en gång. Dom två timmar hon fick vänta. Blev otrolig lång för den här mamman. Och ja lite sån där jobb känsla väntan för mig med. Gjorde liksom inget och bara satt och vänta. Det västa jag vet!!

Tillslut for vi mot stan. Äntligen tyckte Ida. BVC here i come! Leka leka och äntligen fick hon gå in till sin sköterska Karin. En duktig flicka som gjorde nästan allt hon sa. Förutom att säga Karin. Då hon sa kaffepopp istället för kaffekopp. Hon har vuxit min lilla fröken, min bebis. Numera är hon 99 cm lång och väger 16.8 kg. Jag måste nog snart erkänna att jag inte har någon bebis. Det börjar dra lite.... Hur som haver blev hon med beröm godkänd!

Inna vi åkte hemmåt stanna vi till på två affärer. Systemet och A&H. En flaska vin till mamman, rese matsäck. På A&H blev lite av varje, som vanligt. Doftljus, ett linne, en kaffefilterhållare och en varsin stjärtlapp till barnen.Nöjda åkte vi hemåt.

En sen lunch eller tidig middag blev det när vi kom hem. Fiskpinnar, potatis och en gudomlig hemlagad sås. Mätta och trötta! Vi la oss uppe för att kolla på film. Jag somnade en stund eller bara vilade ögonen rättare sagt. Man hör allt fast man vilar liksom. Nej fy tusan jag var så trött. 

Sen äntligen fick Ida sin vilja igenom. Vi gick ut! Ut i det hemska vädret. Kallt, riktigt kallt, ruggigt kallt. Men roligt att fara ner med stjärtlappen i väldans fart. Och roligt att se glädjen i Idas ögon. Vi vart ute ett bra tag. Eftersom vi åt en tidig middag tog vi oss lite fika ute. Inte lika mysigt som igår men mysigt ändå.

Sen har tiden sprungit iväg. Jag har storstädat hela huset. Dammsugat och torkat golven både uppe och nere. Städat toaletten. Gjort fint på de flesta ställen. Sen fick Ida ta sig ett kvällsbad och kvällsfika innan hon fick lägga sig. Nu sitter jag och andas in en ren och fräsch doft plus en doft från mina nya ljus jag köpte idag. Underbart! 

Nu ska jag njuta av lugnet! Det bästa som finns med kvällen. 

Tisdag och ledigveckan går i härlighetens tecken. Ännu en sån där bra dag. Visst är det härligt?

Idag första mars och jag vill nog säga att det är början på våren. Ja tänk nu har vi gjort den här vintern. En rätt enkel om ni frågar mig. Inge super snödämp eller isbana och då är jag glad. Välkommen våren!

Vi var uppe tidigt som vanligt. Inga sovmornar här inte. Vi myste ner oss i soffan några timmar.

Vid halv nio satte vi fart. Klädde på oss och jag fick mitt kaffe. När vi var klara for vi på affären. Handla mat för ca två veckor framåt. En skön känsla.

När vi kom hem gick vi ut. Åkte pulka i vår nya backe och idag gick det med en väldig fart. Lite fika i solen på framsida. En kopp kaffe och sol - helt underbart. Lite mer pulka blev det innan vi gick in.

Ida la sig i sängen uppe och kollade på film. Vila och mys. Jag donade på nere och när jag var klar gick jag upp och myste lite också.

Göra lite mat. Stuvade morötter och falukorv blev det idag. Lite lek och sen tog vi en god kvällsfika hela familjen. Fruktsallad med en klick grädde. Gott!

Ida fick gå och lägga sig nu. Och det börjar bli tyst. Själv sitter jag bänkad och drömmer mig bort till september. Jag pratar självklart om ullared. Längtar! Annars blir kvällen lugn.