Sista april - valborg. Då får vi säga tack och hej till ännu en månad på det här året. Fast mig gör det inget att det går fort, ännu. Längtar så oerhört mycket efter sommar & sol och en lite större Ida. Men ja när allt de kommer så kommer jag allt närmare att börja jobba igen, bara fem månader kvar nu. Jag gruvar mig inte, utan snarare vill börja jobba. Det som ligger i bakhuvudet är vart och hur jag ska jobba, de är lite skrämmande. Vill veta, men antar att jag får vänta en stund till innan jag vet?. 

Valborg - inte en valborg som jag minns det. Tänk om man kunde få uppleva en RIKTIG valborg igen som man gjorde när man var liten. En stor brasa vid Nordmyra skolan. Kollade på brasa och på alla raketer, och som alltid på valborg stog man och frös. När kyla blev allt för stark gick man in och upplevde den bästa ostkakan som fanns. Det är valborg för mig det!

Som vanligt började våran dag tidigt. En morgonpigg Ida kan man kalla det. Fast jag behövde ändå gå upp senast kvart över sex eftersom Elias skulle på dagis. Morgonen här hemma gick bra. Pratade mycket om dagis så att han skulle vara förberedd på att det var dit han skulle. Sa glatt hej då till Anders, Ida och katten. Redan i bilen på dagisparkeringen kom tårar idag. Fast när jag sedan skulle åka var det inte lika mycket grin som igår, skönt. Ändå kommer samvetet i fatt en och vill bara ta med honom hem. Det är nog en bra träning det här, och som det verkar är det inte bra att släppa, fortsätta med det här så att det blir en rutin för honom.

En slö förmiddag, ja ända tills jag åkte och hämtade Elias. Då fanns inga alternativ bara att skärpa sig. Tiden rann iväg rätt fort vet egentligen inte vad vi gjorde. När klockan passerat sex tyckte Elias att vi skulle gå ut. Just då gjorde det inget. Ida var trött och ville sova, så henne la jag i vagnen och vips sover hon. Nu kunde Elias och jag leka och ha kul tillsammans. Lekte först på gården. Sedan skulle han åka rutschkana, vi har en lite i plast, men så kom jag på lekparken som vi har bara över vägen. Den är inte stor och inte skött, men gungor och rutschkana finns det. Och oj vad han åkte! Slängde sig ner för. Efter första åket grinade han, bara för att jag höll i honom. Men man måste ju få vara lite rädd om sina barn. Gunga gjorde han också, det har han lite mer respekt för. Min kille älskar att vara ute... Försökte hur många gånger som helst att få in honom. Han gör allt för att slippa, kommer på saker han måste göra och idag blev städa på gården väldigt viktigt, in med alla leksaker i lekstugan. 

Tillslut kom vi in och klockan var mycket. Egentligen skulle båda barnen behöva sig ett bad, men det får vi ta imorgon. Ida var glad och nöjd efter lite mat, så tänkte att idag kanske det går att lägga Elias medans hon var vaken. Men nej! Det gör jag aldrig om. Samma kaos idag som igår. Elias levde rövare i sängen och Ida blev mer och mer otålig. Så tillslut fick vi gå ner och jag försökte få Ida att somna, vilket var enkelt. Sedan var nästa moment att få Elias i säng igen. Även fast han var trött så skulle han inte. Tillslut blev det grin och han ville äntligen gå upp. Då var klockan över nio. Pjuh! Han somnade fort när han äntligen kom till ro.

Äntligen lite lugn och ro! Får man säga så? Ja det får man. Även fast barnen är det finaste och mest underbara i världen behöver man lite egentid så här på kvällen. Lite plock och packat inför morgondagens bravader har hunnits med efter att barnen somnat. Och nu sitter jag här och gör nästan det samma. Otroligt trött! Så snart ska jag nog hoppa i sängen, bara vänta och säga hej till Anders först som snart kommer från jobbet.

Trevlig valborg!

Då var det dags för ännu ett veckobyte. Snacka om att tiden går fort. Dessutom börjar maj månad om två dagar. Vart har april tagit vägen? Lite hejdning vore inte fel, även om jag faktiskt vill att de ska gå fort en liten stund till. 

Måndag betyder att Elias numera går på dagis när han är hos mig. Mammahjärtat tyckte att dagis premiären på några månader inte blev helt lyckad. Oj sån hjärtekrossare! Elias var glad och ville i väg till dagis. Även fast jag väckte honom halv sju och vi fick bråttomt. När vi väl kom dit blev det annat ljud i skällan. Så som han grinade när jag lämnade honom har han aldrig gjort. Dagisfröken tog honom och tröstade och de stog i fönstret och vinka. Mamma med dåligt samvete, här är jag. 

Men varför ska jag egentligen oroa mig? Jag vet att han kommer lugna ner sig och tycka att det är roligt på dagis. Det VET jag, men ändå... Allt hade gått jättebra och han hade lugnat sig rätt snabbt. Ja jag måsta fråga för att dämpa samvetet lite. Då berättade jag att jag var väldigt nära på att ta med honom hem igen. Men nej du! Vi vill ha honom här, han är ju så go, sa dagisfröknarna. Det värmde i mammahjärtat. Det var väl helt enkelt lite konstigt att det var mamma som lämnade på dagis. Nu när han har fått vart hemma sedan Januari. 

Efter dagis bestämde vi oss för att åka till mamma och pappa. Ja när vi ändå nästan var där. I bilresan dit satt vi och pratade, Elias berättade om sin dag på dagis. Så roligt att höra på när han pratar. När vi kom fram blev han som vanligt super lyckig av att se sin mormor och morfar igen. Mat, lek och mys. Jag själv fick mest sitta med Ida, som var övertröttare än övertröttast. En väldigt dålig rutin på hennes sömn idag. Bättring imorgon för det var verkligen inge roligt.

Halv sju begav vi oss hemmåt i hopp om att barnen skulle somna i bilen och fortsatte sova i sängen när vi kom hem. Tror ni jag lyckas? Så klart NEJ! Ida fortsatte sova i bilstolen, men bara en stund. Så när jag försökte lägga Elias fick jag en grinig Ida också. Liten kaos situation uppstog. Ville ägna tiden åt Elias, men det gick inte. Så bestämde att vi skulle gå upp och jag fick försöka få Ida att sova medans Elias skulle se film. Framför filmen satt han inge länge, så det blev lite svårt för Ida att komma till ro. Tillslut somnade hon, och sover än, så jag fick ge min tid åt Elias. Vi stannade uppe en stund. Efter en paowenap i bilen blev han så klart pigg och läggningen tog sin lilla tid. Nu äntligen har jag lite barn "ledigt". Välbehövligt! Jag tror faktiskt att jag ska hoppa i säng jag också, lite trött efter en morgon som började före sex. 

God natt!

Idag har jag haft en riktig sömntuta. Först sov hon mellan sju och åtta. Vid ca halv tio var det dags igen. Då sov hon ända till efter ett någon gång!!? Inte nog med det ville hon sova igen vid tre. Jag ska absolut inte klaga men jag får lite långsamt i mellan åt. Känns som om man knappt hinner träffas liksom. Mellan alla sovningar har vi tagit vara på de stunder som ges. Massa mys, prat och mat. 

På eftermiddagen, som jag längtat till hela långa dagen, åkte jag och hämta min prins. Oj som jag saknat honom! Det går inte att beskriva, bara de som har varannan vecka kan nog förstå. Sedan älskar jag att han också blir gald av att se mig. Ömsesidigt! När vi kom hem gav han Ida en puss nästan det första han gör. Så söt! Nåt var förändrat? Men det säger Anders att han gör varje gång, förändras. Men den här gången var det liksom nått annat?. Känndes som han var mer förstående och ville liksom inte ta plats. Om ni förstår hur jag menar? När Ida grinade så var det liksom inte lägg ner henne och kom till mig. Utan jag fick trösta och sedan gå tillbaka till honom. Hoppas bara att han känner sig värdefull, för det är han tusen gånger om! 

Eftersom det är dagis som gäller för Elias imorgon ville jag få honom i säng i tid. Jag började med nattningen. Han tog astma- och hostmedicinen utan problem. Duktig kille! Det började bra, trodde han skulle somna rätt fort, men sen spårade det ur lite. Och så kom Anders och tog över eftersom Ida inte var helt nöjd. Då hux flux la dom sig i Elias säng, som stått tom sedan vi flyttade upp. Ja där somnade han!!!! Förvånad, men det är väl bara att fortsätta med det då för nu har han visat att han kan. Ida sover nu också sedan en tid tillbaka. Så nu är det vuxen tid. Härligt! Men kvällen blir ung för min del.... Upp tidigt imorgon, fast det är jag ju varje dag. 

Hur som helst är jag glad över att hela familjen är hemma igen!

Killarna spelar ett nytt datorspel. Elias är himla duktig! Ett bra tips till er andra, lekstugan heter det.

Det är väl ungefär nu det börjar hända saker, vid tre månaders ålder. Läste lite om vad dom brukar kunna nu. Tänk vad fort man glömmer. Även fast min stora kille var så lite för bara två år sedan så har jag glömt hur det var då. När började han med allt liksom? Man skulle ha skrivit lite om det, gjorde ju det i en annan blogg (antar jag) som jag tyvärr har tagit bort. Suck! Nu skulle jag vilja kunna jämn föra dem. Ledsen...

Tänk vad fort tiden går, om tio dagar är min älskade flicka hela tre månader. Och nu börjar hon bli allt duktigare... 

- Nu mera när man lägger henne på rygg på golvet har hon börjat lagt sig på sidan. Försöker ta sig runt, men än så länge går det inte. Antar att det kommer gå när som helst, när man minst anar.

- Lägger man henne på magen lyfter hon upp huvudet. Det tycker jag att hon vart duktig med rätt länge nu. Fast helt stadig är hon så klart inte än, men det börjar ta sig. Hon gör även grod-stil när hon får ligga på magen. Drar upp benen och sparkar iväg. Det ser så roligt ut och dessutom blir hon förbannad, men lilla grumman inte än är det dags att kunna ta sig fram så. De börjar väl krypa vid sex månader eller nått sånt väl?

- "Pratar" gör hon för fullt också. Värsta konversationen kan man ha med henne. 

- Skratta kan hon också. Snart bara pappan som inte hört henne skratta. I fredags eller om det var igår fick hennes farfar henne att skratta. Och vilket underbart skratt! 

- Några få gånger har hon skrällt med att sova en hel natt. Senast var natten mot lördag, när hon sov hos sin farmar och farfar. Då sov hon från nio till sex. Jag hoppas att de kommer fler gånger och allt tätare. 

- En allmänt bra rytm har vi börjat få, ordning på allt. Det känns otroligt skönt!

Duktig tjej som gör mamma stolt!

Vilken härlig helg! Det är inte ofta vi blir bortskämd med att ha Anders hemma en helg. Så denna har vi njutit lite extra. 

Fredagen var Anders och min. Vi lämnade Ida hos hennes farmor och farfar. Själv fick vi skjuts in till stan. Mat och lite go dryck på The Bell. Ja det var egentligen det enda vi hade tänkt oss. Men nja, blev inte riktigt så. Vi hamnade hos Anders kompisar och avslutade kvällen på hogges. Krogen!!? Nått jag inte besökt de senaste fyra åren eller nått sånt?. Dessutom blev det lite för mycket för en som inte drukit på över ett år. Men kul hade vi och det är väl det som räknas!

Lördagen var jag helt säker på att spendera i sängen. Jag har brukat blivit ganska bakfull. Men inte den här gången. Lite huvudvärk när jag steg upp men efter att jag fått i mig nått att äta var jag fit for fight. Lite halv seg så där men det får man räkna med när man kommer hem vid tre tiden. Vid tolv tiden kom Ida hem! Som jag längtat. En massa mys med henne. På eftermiddagen snörar vi på oss skorna och gick hem till Anders föräldrar. Skönt att komma ut och röra på sig. Borde bli mer, men jag ska faktiskt inte klaga. Av de kilon jag gick upp under graviditeten med Ida har jag gått ner allt utom två kilo utan att göra nått åt det. Nu står vågen på 57 kilo. Framåt kvällen åkte vi till Harmånger och köper oss lite mat, tre små rätter. Gött! Fast det blev lite fel. Fick bara en "tre små rätter" istället för två. Men vad gjorde det, de där tre små rätterna var stora och räckte gott och väl till oss båda. För 75 kronor fick vi hur mycket mat som helst. Kvällen spenderade vi i soffan, kollade på hockeymatchen. Lite roligt men efter halva gick jag och la mig. En dag imorgon också!

Nu är det söndag morgon. Klockan är inte mer än sju. Men Ida skulle upp så då är det bara att ge sig upp själv också. Känner mig utvilad så de gjorde inget. Idag blir vi själv, hon och jag. Pappan ska jobba. Och så får vi hem min andra underbaring, Elias! Bara därför kan det inte bli en dålig dag! Nu ska vi fortsätta med morgonmyset.

En bra helg rakt igenom!

Så fort snön ville försvinna har en liten trädgårds lust infunnit sig. Vill göra hur mycket som helst... 

När det var dags för Ida att sova klädde vi alla på oss och gick ut. Vilket härligt väder! Blå himmel & sol. Klockan var ungefär halv tio och det var redan tio grader varmt i skuggan. När våren är som bäst! Efter att barnen kommit har jag haft svårt att sitta still i solen, som man kunde göra flera timmar förr utan problem, ja till och med en varm sommardag. Därför bestämde jag mig för att påbörja lite vårigt trädgårdsarbete. Det fick bli att kratta gräsmattan. Faktiskt roligt när man kom igång, lite ro givande så där, och så är det roligt att göra något när man ser skillnad. När jag började med det verkade Anders få energi att göra lite också. Eftersom våran gräsmatta är mer gropig än rak och fin inte allt för fint, därför försäkte vi jämna till den lite i fjol, men blev väl så där. På ett ställe blev det bara ogräs och inte gräs, därför beslöt vi oss för att göra någon slags rabatt där. Så det har Anders pysslat med. Hämtat en sten från skogen, som fick hamna i rabatten som en "prydnad", och lagt ut jord. Nu fattas bara blommor och lite kogödsel. Lite blev gjort alltså gjort, nu är vi på gång.

När jag hämtade posten låg bauhaus reklam i lådan med trädgårdsspecial, snacka om full träff. Den har jag suttit och gottat mig i nu. Drömt mig bort och planerat. Nått jag fastnade vid var blommorna. Oj oj oj! Vill ha vill ha vill ha. Och vet ni vad, vilken tur att jag ska till Sundsvall första Maj. Jag tror faktiskt att jag då ska göra min premiär där och åka dit då, nej jag har faktiskt aldrig var in där. Något som jag fastnade lite extra för var.: En stor växt, har alltid drömt om att ha en träd liknande växt på altanen. Den här var 60-80 cm hög, så de känns alldeles utmärkt. Och vet ni vad? Den kostade bara 50 kronor. Annars brukar sådana kosta sjortan tycker i alla fall jag. Det var även bra pris på jordgubbsplantor, sex plantor för sextio kronor. Precis vad vi behöver, vi ska nämligen ha ett jordgubbsland på framsidan. Vi har en planta, eller några stycken i en stor klump, så den skulle behöva lite sällskap. Även att de känns som att det var bra pris på perenner, fyra för hundra, och stenpariväxter, fem för hundra. Vi skulle behöva lite blommor till landet Anders gjorde idag. Jag vill inte ha allt för höga växter där, så stenpartiväxter känns som ett alternativ, men även kanske någon sorts perenn som inte är allt för hög. Det ska helt enkelt bli ett lättskött land de där, blommor som kommer år efter år. Sedan fanns det så klart mycket annat jag skulle vilja ha, men just för tillfället känns blommor mest prioriterat. Ska ju besöka några andra affärer också. 

Vill ut och göra fint!

Den där försäkringskassan... Är det någon över huvudtaget som förstår hur dom tänker? Jag har två barn. För min först födde får jag i ersättning 225 kronor och för min andra får jag 773 kronor. Hur fasiken går det ihop att jag 548 kronor mer för mitt andra barn? Det ända som skiljer är att jag hade jobb när hon kom men inte med min första. Vad ska de ha med saken att göra? Och den ända förklaring som den "älskade" försäkringskassan sa var att jag måste ta ut hundra dagar på min första för att få full ersättning. Varför? Helt sjukt om du frågar mig. Det är tur bruket finns och ger mig nästan tre tusen kronor utan att jag ens satt min fot där. Och jag ska inte klaga jag få pengar så att jag/vi klarar oss. Men det är ändå lite surt... Jag hade kunna fått betydligt mer om jag säger så. 

Vilken genom bra onsdag. Dagen har flytit på i ett bra tempo. Ett tempo som man hinner med i. Gillas!

Idag fick vi tillbaka våran goa Ida. Precis som hon brukar vara. Har sovit bra. Dock tre gånger, men blir man väckt för att farmor vill mysa lite så går det bra. Har ätit bra. När hon inte vart hungrig eller trött har hon för det mesta vart nöjd och glad. Precis som vi vill ha dig!

På tidiga eftermiddagen innan Anders skulle åka till jobbet kroknade jag lite. Att kliva upp tidigt (vilket Anders lovade att göra imorgon!!??..), vara ute och flänga och äta mat på det då blir man trött. När Ida sov försökte jag koppla av och blunda lite. Även fast jag inte somnade blev jag piggare. 

Fick ett samtal från dagis idag också. När vi var på utvecklingssamtal frågade jag hur det var med de där femton timmarna man har rätt till när man är mammaledig. Oftast brukar de ju vara fem timmar tre dagar i veckan. Men för våran del känns det lite meningslöst. Jag menar fem timmar hinner man knappt hem på innan man ska ge sig iväg igen. Nu mera kommer han gå på dagis måndagar och tisdagar mellan halv åtta och tre när han är hos mig. Det tror jag kommer bli bra för alla inblandade. Vi får lite rutin eller vad man ska säga när han är hos oss också, inte lördag hela veckan. Dessutom tror jag han behöver komma iväg lite. Så fram till sommaren kommer det i alla fall se ut så här och sedan får vi se vad som händer i höst.

Efter att Anders åkt på jobbet har Ida och jag bara myst och tagit det lugnt. Hon sov en sväng, vi har pratat, vi har skrattat (har försökt få henne att skratta när Anders vart med, men då vägrar hon), vi har myst, Ida fick sig ett kvällsbad (vilket var otroligt skönt enligt henne, blev toktig när jag tog upp henne). Ungefär så har eftermiddagen/kvällen sett ut. 

Dessutom har jag haft en mycket givande sms-konversation. Vi har vart ärliga sagt vad vi tycker och tänker. För min egen del tror jag att jag behöver bli påmind med jämna mellan rum. Vi arbetar faktiskt inte emot varandra vi arbetar med varandra. Egentligen är du faktiskt en fin människa, bara det att vi inte kom riktigt rätt från början, med all rätt antar jag. Jag hoppas att det fortsätter i den här riktningen.

Klockan har nu blivit sena kvällen... Ida sover i vagnen och vad jag ska göra det vet jag inte. Alltid blir det väl nått eller så hoppar jag också i säng.