Äntligen har Ida och jag fått lämna sjukhuset och neo. Underbart! 

Att vakna till ett positivt besked från läkarna var helt perfekt. Dock stressar de inte på sjukhus, så vi fick vänta på en läkarundersökning och borttag av kanyl. Men vad gör det när man inte behöver komma tillbaka?. Sedan blev det packning och säga hejdå. Nör vi lämnat körde vi raka väge hem till mamma och pappa för att hämta hem världens bästa storebror. Som blev glad att se oss igen. Vi stannade en stund för att sedan åka HEM. Väl hemma har jag gjort lite nytta, på de få tillfällen som ges. Vikt berget med ren tvätt, tvättat en maskin och plockat en del. Och såklart haft mys och kännt av livet som två barnsmamma.

Killarna sover och jag hoppas att lillfia också tänker göra det snart för nu är mamma trött....

Har lagt en liten beställning från H&M. Har nämligen under de senaste dagarna kännt ett stort behov av någon sorts amningströja. Känns jobbigt att behöva dra fram hela allt ihopa, räcker liksom med tutten. Det dåliga är att här på stan säljer dom inga sådan kläder tråkigt nog. Det blev ett två pack med ammningslinnen. Vill ha NU! Blev även en söt body till lillfia och en fin tröja till storkillen. Hoppas att de kommer snart! Längtar...

Ida vill tacka för allt fint hon fått. Perfekt med lite kläder, eftersom jag inte har allt för mycket tjejkläder. Två filtar har hon också fått, välbehövligt. Lite roligt att jag själv tänkt beställa just en sådan hon fick, så är glad att jag lugnade mig lite. 

Allt är så fint och kommer komma till användning! Tack!

Idag har jag och Ida fått åka hem under dagen. Så himla underbart! Ja det enda som verkar hålla oss kvar är hennes behandling. För vi får åka hem och sova om vi vill. Alltså vara här morgon och kväll när behandling ska ges. Jag börjar lugnt! Men blir vi kvar över helgen har jag lovar Elias att vara hemma både över dagen och natten.

Ida verkar trivas bättre hemma. Hon var så lugn, bara åt och sov. Skönt de! Hoppas att nätterna blir bättre hemma också. Elias tyckte också att de var roligt att vi kom hem. Dock trodde han att vi skulle stanna hemma, stackarn. När det var dags för honom att följa med mormor hem blev han inte glad. Verkade släppa lite tillslut ändå. Fick ett samtal av dem och han var inte ledsen längre sa han. Goplupp!

Håller tummarna att det bara handlar om några dagar till...

Idag fick mina två älsklingar träffas för första gången. En stolt storebror! Och riktigt duktig. Han var så försiktig med henne, ja till en början vågade han knappt peta på henne men det slutade med pussar på huvudet. Älskar er <3

Även mormor fick se Ida för första gången idag. Så roligt med besök! Vi alla trängdes på mitt lilla rum. Även fast jag längtar hem så känns ändå den här vistelsen inte allt för jävlig, tiden går. Men vi håller tummarna för att det blir hemgång inom snar framtid!

Tre dagar har gått sedan min älskade dotter kom till världen. Tre rätt snabba och omtumlande dagar.

Med förlossningen gick allt bra. En behaglig resa fram tills dess att det var dags att åka in. Svaga värkar med sju minuters mellanrum. Sedan så det bara pang efter toabesöket. När jag kom in var jag öppen åtta centimeter. Min enda tanke var, EDA och det nu. Dock blev det ingen, fick en annan som var ungefär lika men höll bara i ca en timme. Aja tre timmar senare kom min fina flicka.

Ett jobbigt första dygn. En ledsen flicka... De funderar om nyckelbenet är av, men nej. Ett virus-prov tas och det är förhöjt värde, nått har hon i kroppen. På fredag kväll beslutas det att vi måste upp på barn. En behandling börjar, antibiotika. Här har vi vart sedan dess och behöver stanna på obestämd tid.

Vi längtar så tills det är dags att åka hem. En lång väntan... Saknar min stora kille. Om allt går som planerat kommer han och hälsar på lillasyster imorgon. Och pussa och krama på mamma lite. Även mormor kommer och tittar till våran Ida. Vi får försöka stå ut den tid som är kvar!

Äntligen ville våran bebis titta ut. Torsdagen den sjunde februari. Klockan 10.19 Vägde 3612 gram. Var 50 centimeter lång. Världens finaste tjej, våran Ida.