Tänk att det redan gått 5 månader sedan Agnes kom till oss. Våran älskade lilla flicka som kom och gjorde oss hel. Helt underbar och så älskad från första stund.

Jag minns dagen som igår, när hon kom. Att jag äntligen fick starta en förlossning med vattenavgång. Inte mest optimala platsen att få det på, tur jag vaknade. Hur spänd jag blev men samtidigt visste att hon nog snart skulle vara här hos oss. Jag kunde absolut inte slappna av och somna om. Så jag satte mig framför tv:n i väntan på lite värkar. Dom tog tid på sig. Mne när dom väl kom var det som att gå från noll till hundra. Jag vågade bara vara hemma en halv timme med värkar. Sedan ringde jag och sa att nu kommer jag in. Punkt slut.

Men besvikelsen blev stor. 2 cm! Hur kunde jag bara vara öppen 2 cm? Dom hade ju förberett för förlossning på en gång. Efter alla undersökningar och sånt fick jag en timme på mig. Har det inte hänt nått fick vi kanske till och med åka hem. För här kanske det inte ens blev barn idag!. Att få höra det just då var det värsta. Jag ville bara grina, ge upp och strunta i att föda barn. Vi tog det lugnt inne på förlossningsrummet. Jag fick inte ligga. Så jag tog mig fram till fönstret och där blev jag stående ett tag tills allt eskalerade.

Anders fick springa och trycka på knappen för dom behövde komma NU. Jag kämpade på för att ens ta mig till sängen. Värkarna kom nu så tätt att jag knappt kunde röra mig. Det första jag sa när barnmorskan Ove kom in var att jag behövde bedövning och sen att det tröck på så väldigt mycket. Han ville att jag snabbt skulle komma upp i sängen. Hur nu det ska gå till när värkarna kom så tätt och med den kraften? Men tillslut låg jag äntligen i sängen.

Han sliter av mig byxorna och trosorna. Ja jag hade ju inte ens fått bytt om. Efter en snabb undersökning fick jag tummen upp för att krysta. VA?! Mitt i allt fick jag en konstig bedövning i skinkorna som gjorde ondare att få än det hjälpte. Och sen en kvart senare kom hon våran Agnes.

När man föder barn tror man att det värsta är över när barnet väl har kommit. Ja så har det även varit för mig dom andra två gångerna men inte denna. Livmodern ville inte dra ihop sig. Alla dessa tryck och tömning på kiss var det västa. Att sen inte få gå och duscha eller äta nått och att få åka till BB och bara mysa med sin lilla bebis. Tiden gick och inte förens till eftermiddagen blev allt lugnt. 

Det gick fort och allt som allt från att vattnet gick till att hon äntligen kom var fem timmar. 

Utvecklingen går framåt. Numera är det väldigt inressant att göra olika ljud. Allt från skrik till lite mer dova toner kommer ur hennes mun. Leksaker börjar bli intressant. Det ska helst vara väldigt greppvänliga, inte helt lätt att styra handen och ta dom, men det går framåt. Lite mat av olika slag har vi börjat ge. Gröt har vi gett mest. Men igår tog jag fram en burk med sötpotatis och majs. Oj jisses vad hon åt. Så hon gillar nog mer riktig mat än gröten. Hädan efter får det bli mer sånt. För snart ska ju faktiskt mat vara en eller ett par måltider under dagen. 

Annars är hon en väldigt glad bebis. Men som säger till på skarpen när nått är fel, det hör man om jag säger så. BVC-sköterskan beskriver henne som en liten tjej med starka känslor. Är hon glad är hon nästan överdrivet glad och när hon blir ledsen blir hon väldigt ledsen. 

Mamma älskar dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Dagar och veckor går... Vi försöker tappert få ihop vardagen så att den ska funka för oss alla. VAB, jobb och skola. Ja för våran snormaja fortsätter att snora. Nu har hon snart vart hemma från dagis i fyra veckor. Jag tycker att vi borde se en förbä...

Det där coronaviruset börjar ta över min vardag. Är det bara jag som känner så? Även om man inte vill.... Det var som att vända på en hand. En vecka gick det hur bra som helst att vara lite snorig och hostig. Till att folk kollar snett på en om ma...

Dagar och tydligen veckorna bara rusar iväg här hemma. Ja livet rullar liksom på och anpassas väldigt mycket efter hur man jobbar. Och nu är jag äntligen ledig, igen! Här hemma avlöser olika sjukdomar varandra tycker jag. Och värst drabbad är Agne...

Söndag och helgen lider mot sitt slut. Ja tänk så fort en helg kan gå när man är ledig. Nu är det bara att ladda upp för jobb och lite mer jobb. Drygt bara att jobba två helger på rad nu. Men men det går det också. Snart snart är jag ledig igen... ...

Har vabruari kommit även till er? Här hemma har ett elakt virus tagit våran älskade Agnes. Ja hualigen 40 graders feber och en massa snor och hosta på det. Som att inte det vore nog har hon även haft lite krupp hosta och nässelutslag. Men peppar pepp...