Hej då september och hej oktober. Tänk att de redan är oktober. Var det inte augusti nyss? Nu är hösten här på riktigt, frostiga mornar och bitiga vindar. 

Här hemma är det renoverings kaos, IGEN... Fy tusan, jag bara hatar det. Men nu är det väl sista gången på väldigt länge, hoppas jag. Det borde vara det i alla fall, jag tycker att vi fått ordning på det mest nu. Ja snart är andra omgången renovering klar i HELA huset. 

Veckan avslutades med att åka till ikea för att köpa nya garderober. Sedan byggdes dom ihop för att sedan reglas in. Ja dom ska byggas in, som förr fast inte riktigt lika.

Den nya veckan börjades med att köpa färg till taket. Min fråga till oss själva är. Varför målade vi det inte klart när vi satte in det? Jag bara fattar inte. Men nu är det gjort, fem sex år senare. Bättre sent än aldrig va? Medans jag målade var Ida snäll och passade Agnes. Men det är lite bökigt att måla och passa två barn samtidigt. Avbryten varannan minut.

På eftermiddagen åkte vi till byggmax för att köpa byggskivor och gipsskivor. När vi kom hem åkte jag på föräldramöte på dagis. Roligt att höra vad dom gör på dagarna. Och att Ida trivs, det förstår jag. Alltså detta dagis (okej förlåt förskola) måste banne mig vara bland det bästa i Sverige. Så glad att två av mina barn får gå på det i alla fall. Medans byggde Anders lite mer på den "vägg" vi ska bygga. 

Idag är det tisdag. Det var dags att åka på dagis för Ida. Som hon längtat. Agnes och jag åkte in till stan. Vi hade en fika inbokad med en gamla jobbarkompis. Det var fler bruksare där, ja han jag jobbar(jobbade) med och några till. Alltså jag saknar inte jobbet som så, det jag gör. Men mitt skiftlag, dom personer man kommit nära. Det saknar jag. Så det var himla roligt att träffas någon timme. Innan vi åkte hem igen, blev det dollar en snabbis. Klockan hade sprungit iväg så vi hämtade Ida innan vi åkte hem. Där hade allt gått bra.

Det blev även byggmax denna eftermiddag. Nu var det golv som skulle handlas. Det ska ju ligga inne någon dag innan det läggs. Kan inte bärga mig!

Vi fortsatte med väggen när vi kom hem och det tar alltid mer tid än vad man tänkt. Men vi blev klar. Och några gipsskirvor lyckades vi få upp också. Det tar sig, men jag vill typ vara klar nu. Det tär, man har vi klara det förr överlever jag detta också. Bara allt får rulla på nu.

Barnen sover nu, så klart. Vi sitter i soffan för att pusta ut en stund. Men nog börjar ögonen gå i kors. Så det är nog dags att göra kväll nu.