Ni vet den där lyckan, lyckan då man får veta om den lilla bönan. Man vill bara skrika av glädje. Den stunden är oslagbar. Men så kommer den där oron. Klumpen i magen som inte vill försvinna. Just den här gången känns det som att det är helt omöjligt att njuta och vara glad. Jag antar att det som hände i sommrast har satt sina spår. 

Jag försöker njuta och ta vara på denna sista gång. Men än har det vart rätt svårt så att säga. Det börjar ändå ge med sig, nu när våran lilla böna börjat röra på sig. Ja till och med så att jag redan sett det utan på magen. Ja det låter helt sjukt, men jag är nästan säker. Små små rörelser. Som det kändes var det just bebis. 

Mest av allt just nu längtar jag efter ultraljudet. Men det är ca en månad kvar. Ja sen har halva tiden gått. Jag vill bara veta att allt är bra nu. Men jag kan glädja mig åt att jag redan sett den en gång, en liten böna med ett tickand hjärta. Och nu när rörselserna börjar komma. Nu håller jag alla tummar och tår för att allt är bra med våran lilla bebis.

Våran älskade lilla böna!

Annars då? Här hemma är julen slut. Det är jobb för oss vuxna och lillfröken har turen att vara hemma hos farmor och farfar under tiden. Ja tur det nu när hon blev så dålig. Men det börjar ändå gå åt rätt håll. Julgranen har fått tacka för sig idag. Bort med eländet. Ja nu vill jag bara ta bort julen, men det får vänta tills nästa vecka när jag blir ledig. Nej det har liksom inte hänt så mycket här hemma. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Dagar och veckor går... Vi försöker tappert få ihop vardagen så att den ska funka för oss alla. VAB, jobb och skola. Ja för våran snormaja fortsätter att snora. Nu har hon snart vart hemma från dagis i fyra veckor. Jag tycker att vi borde se en förbä...

Det där coronaviruset börjar ta över min vardag. Är det bara jag som känner så? Även om man inte vill.... Det var som att vända på en hand. En vecka gick det hur bra som helst att vara lite snorig och hostig. Till att folk kollar snett på en om ma...

Dagar och tydligen veckorna bara rusar iväg här hemma. Ja livet rullar liksom på och anpassas väldigt mycket efter hur man jobbar. Och nu är jag äntligen ledig, igen! Här hemma avlöser olika sjukdomar varandra tycker jag. Och värst drabbad är Agne...

Söndag och helgen lider mot sitt slut. Ja tänk så fort en helg kan gå när man är ledig. Nu är det bara att ladda upp för jobb och lite mer jobb. Drygt bara att jobba två helger på rad nu. Men men det går det också. Snart snart är jag ledig igen... ...

Har vabruari kommit även till er? Här hemma har ett elakt virus tagit våran älskade Agnes. Ja hualigen 40 graders feber och en massa snor och hosta på det. Som att inte det vore nog har hon även haft lite krupp hosta och nässelutslag. Men peppar pepp...