Direktlänk till inlägg 28 februari 2016
Helgen kom och nu är den förbi. Jag har spenderat dom flesta vakna timmarna på jobbet. Så där lagomt roligt. Men nu är jag ledig i en vecka och det känns underbart. Det är liksom därför man valt att jobba skift.
Ända sedan i fredags har jag vart en riktigt bitterfitta. Dom på jobbet kan nog intyga det. Så fort jag har klivit innanför grindarna har det hänt nått. Inget är roligt. Noll inspiration. Nej den här helgen vill jag helst glömma. Dels har det krånglat en hel del och så har jag tänkt och funderat. Kännt mig överkörd, ordagrant.
Så där på söndag eftermiddagen klockan tre släppte en stor sten. Inte glädje, men enorm lättnad. Ja tänk att tre "chefer", ja ni vet ingengörer, chef hit och dit, kom till oss med tårta för att vi har producerat överförväntan under två månader. Riktigt bra produktion. Hur som haver fick jag lite rätsida på vad som är på gång och inte. Att känna att man hellre vill stanna hemma för att det inte känns bra på jobbet är ingen hit. Då menar jag verkligen det, inte så där man kan känna typ alla andra dagar. Nej det har verkligen kännts tungt i helgen. Skönt att jag kan släppa det nu över ledigveckan.
Annars då förutom jobb? Jo nja inget speciellt. Varit med min älskade lilla familj. Pussat och kramat på barnen. Det blir liksom inte tid för så mycket mer när jag har jobb helg.
Idag när jag kom hem hade Elias pappa med familj kommit. Dags för pappavecka. Det gör lite ont i mig att jag nu går på ledigt. Snart är han här igen. Barnen lekte. Vi vuxna fick en varsin kopp kaffe. Ida och Edwin har verkligen funnit varandra nu. Dom känns nästan som syskon. Älskade ungar!
Ida har nu lagt sig, eller ja kollar på film i våran säng. Annars blir det en väldigt lugn och tidig kväll känner jag. En trött mamma!