Dagarna går... Tur att en annan inte blir en dag äldre än 23 år. Det är tufft att hinna med allt man vill. Just nu har jag vissa saker som går före andra. Men jag ska bli bättre...

Vart ska man börja egentligen? Det har gått rätt många dagar sen senast. Vi tar väl upp det som inte bara är en massa vardagligt dravel.

I lördags när jag kom hem från jobbet kände jag mig orolig i magen och lite halv skum. Men inte förens jag gick och la mig blev det som värst. Började må illa och fick kraftiga kramper. Jag var inte många sekunder ifrån att kräkas. Jag hoppar glädje hopp att jag slapp. Men vart kom allt det här ifrån egentligen?

Jag vaknade upp på söndag morgon tio över fyra. Och gjorde mig i ordning. Men kände egentligen ganska direkt att jag verkligen inte var tipp topp. Att åka till jobbet med att inte veta om jag ska spy eller skita på mig. Svaret var ganska givet. Jag hade under natten fått väldigt dålig magen och varit upp några gånger. Det var liksom akut! Jag stannade helt enkelt hemma fast det gav mig -2000 kronor på nästa lön.

Vi var bara hemma hela dagen. Ida har blivit lite snorig och ett extremt humör som går upp och ner. Framåt kvällen for Ida och jag till Forsa och hämtade hem min älskade prins. Ida verkar tycka det var skönt att komma hemifrån lite. Dessutom fick hon träffa en av hennes bästa kompisar, Edwin.

I måndag var allt som vanligt. Jag mådde bra igen och barnen lika så. Skjutsade Ida på dagis. Men hon hann inte vara särskilt länge innan dom ringer och säger att hon har feber. Fy vilka känslor. Som att man inte kan ta hand om sitt barn. Se till barnets bästa. Men faktum var att hon var verkligen inte dålig när vi lämnade henne och när vi hämtade henne var hon också pigg och glad. Mammahjärtat fick ta lite stryk men det är väl så det är...

Sen hade vi en måndag som vi spenderade hemma. Bara en massa mys och lek. Jag kunde smyga fram min bok lite då och då.

Idag vaknade vi till en massa host, snor och dålig andning. Suck! Inte igen. Nej nu tycker jag att det får ta och räcka för min prins. I flera veckor känns det som att han vart sjuk. Först en låndragen förkylning, magsjuka, vattkoppor och inte nog med det är han lite halv förkyld igen och dessutom förkylningsastma.

Vi har lullat på här hemma hela dagen och hela familjen. Anders skulle ha jobbat, men även han är förkyld. Japp alla utom jag. Jag har tvättat en massa maskiner, baka kladdkaka med barnen, lekt och myst. Medans allt detta har jag haft en liten oro inom mig. Kan han verkligen andas normalt? Han är inte sig själv. Borde jag göra nått. Proppa på med en massa medciner. Allt som stog i min mak. Inget hjälpte.

En liten ljusglimt för lillgubben var när han fick sin cykel pumpad och kunde äntligen ta sin första riktigta tur. Han var överlycklig! En skön stund ute.

Kvällen kom. Ida la sig efter en dusch. Elias och Anders spelade spel. Där blev jag riktigt orolig. Lika bra att ta tag i det innan det blir riktigt sent. Ringer mamma. Även hon blev orolig. Att andas anfådd när han bara sitter stilla?? Det är inte normalt! Ringer 1177 och blir dirket skickad till akuten. Packade in oss i bilen efter vädjan från Elias att få stanna hemma. Nej han tyckte inte om det. Som jag tordde var han tät i luftvägarna och hade ett syreupptag på ca 92-94. Han fick betapred och sen hade en hel del lättat upp enligt läkaren. Sen fick vi bråttomt. Tydligen var min medicin som vart lite konstig slut, fast jag verkligen inte trodde det. Skuldkänslor delux. Vi hann med nöd och näppe till maxi innan dom stängde och fick medicinen. Hurra! Plus en liten duktigt-kille-på-sjukhuset-present.

Nu sover han. Men innan han fick lägga sig fick han en omgång med medicinerna vi har hemma. Han var inte riktigt bra. Men sen blev det min vanliga kille med normal andning. Så skönt! Nu ska jag gotta ner mig i min bok en stund innan det blir sängen för mig också. Mitt råd - läs om mr Gray om ni inte har det, helt beroende framkallande.

Flera dagar har gått... Som flygit förbi mig fullständigt. Dessa eftermiddagars fel.

Så vad har jag gjort? Spenderat större del av min vakna tid på jobbet. Hurra - eller hur var det nu? Nej men ärligt... Dom två senaste dagarna har det vart riktigt bra att vara på jobbet. Jag har gottat mig i min bok. Mr Grey - femtio nyanser. Jag är helt fast - helt klart beroende framkallande. Har ni läst den/dom? Om inte gör det! Jag måste helt klart köpa hem dom andra två böckerna också. Jag vill ha mer!

Annars har jag spenderat förmiddagarna med min underbara tjej. Min älskade gohöna som börjar bli så stor. Förstår. Kan prata meningar. Gör en massa bus. Stopp! Stanna tiden jag hinner inte riktigt med. Är inte hon min lilla bebis?

Imorgon är det fredag. Helg för många, men inte för mig. Men snart får jag njuta av en veckas ledigt. Ha min älskade kille hemma också. Nått underbart att se framemot..

Måndag - ny vecka. Dom där veckorna verkar aldrig få nog av lite lugn och ro. Utan dom stressar sig igenom. Nej men ärligt jag tycker det är lite läskigt att en vecka kan gå så fort. Förr tyckte man att det var en hel evighet. Nu svischar dom bara förbi.

Vi började måndagen med att göra morgon halv sju. Hurra! Hur ska jag nu orka med att vara vaken till minst halv tolv? Morgonmys i soffan! Absolut bästa starten. Men ändå kände jag mig oförskämt pigg. Innan klockan var nio hade jag hunnit med en hel del. Gjort mig i ordning, fått på Ida kläder, plocka i och ur diskmaskinen, startat en tvätt, tagit reda på ren tvätt och gjort frukost. Ja där liksom kändes det som att det snart borde vara dags att göra oss i ordning för dagis och jobb.

Nej! Det var flera timmar kvar. Vi donade på med lite allt möjligt. Hängde tvätt. Satt och prata med Ida. Hon är så rolig nu. Hon förstår allt man säger och det bara bubblar ur en massa nya ord ur hennes mun. Hon uttalar dom väldigt bra måste jag. Man förstår det mest nu. Min duktiga älskade tjej.

Äntligen blev klockan nästan elva. Vi vinkade hejdå till pappan och gjorde oss redo för att fara. Mot dagis! Lämnade en glad tjej. Hon har nog saknat dagis. Efter att få vart hemma hela förra veckan. Så härligt att se! Hon hade knappt tid att säga hejdå. Men vinkade i fönstret med ett gäng andra barn var roligt.

Jag själv for mot stan. Glömde det absolut viktigaste när vi var där i lördags. Lins vätska, det går liksom inte att vara utan om man är en glasögonorm som mig. Men först blev det en sväng på A&H. Lite gott och blandat blev det. En ny tröja för ynka femtio kronor. Ljuslyckta, blockljus och disktrasor. Men oj så mycke fina kläder dom fått in. Munimkläder som var betydligt billigare än lindex.

Jag hade turen att få träffa min älskade kille också. Vi möttes upp på ica för att lämna lite mediciner som jag glömde ta med igår. Pussades och kramades innan det var dags för mig att åka ner på stan. Skynda skynda! Fick min vätska och där inne träffar jag en god vän som jag inte träffat på evigheter. Åå så roligt! Vi hade nog kunna stå där och prata än om vi inte hade en massa tider att passa. Vi måste absolut försöka få till en träff snart. I alla fall till sommaren. Saknar er! Jag hann skynda in på åhléns innan jag måsta åka. Fyndade en blus och några trosor för hundra kronor. Billigt och bra.

Mot jobbet. Urk!!! Jag är redan less. Nej men idag gick tiden otroligt segt. Skit körning. Långa ark, i klass med mig själv. Tunga pallar. En massa passande. Hoppas det blir en bättre dag imorgon.

Nu är jag äntligen hemma. Nu blir det hopp i säng för en trött mamma. Mina ögon går i kors snart.

Ännu en vecka har gått. En vecka med sjukdom, jobb och en härlig helg. Inte nog med en ny vecka så har vi en ny månad idag. Välkommen mars månad!

Imorse var barnen vakna vid sju. Tur dom väcker pappan så han kommer iväg på jobbet. Eller i alla fall tar med dom upp och jag kan dra mig en stund. Ibland har man det bra. Morgonmys i soffan med en kopp kaffe. En bra start om du frågar mig.

Vi vinkade hejdå till Anders. Sen försvann förmiddagen. Elias och jag duschade. Barnen målade med vattenfärg och byggde pärlplattor. Jag fick då en stund över och slängde ihop lite bröd. Hade en film som var dålig och mamma gjorde ett gott bröd när vi var små av just det. En sån fick det bli. Gott! Fast den ena blev lite kladdig, men jag gillar det.

Sen blev det skidor, laga mat och sen åka till Elias pappa. Dags för pappavecka. Barnen lekt och vi vuxna kollade på slutet av skidorna. Ännu en medalj till Sverige. Visst blir man stolt. Efter några timmars lek och fruktstund var det dags för Ida och mig att tacka för oss. Hejdå min älskade son, ses om en vecka.

När vi kom hem var Anders redan hemma. Hej!!! Ida var lite pappa gos sugen. Satt en stund i soffan och myste. Medans jag satt och drömde mig bort till reprisen av ullared. Nej helt ärligt, till hösten kommer jag! Det måste bara bli av, jag är sååå sugen!

Strax efter sju tackade Ida för sig. Jag har nu hamnat i soffan. Andas lugn och tar en cider. Japp en rätt bra slut på veckan och taggar inför kommande vecka men jobb jobb och åter jobb.