Direktlänk till inlägg 24 juni 2014
Naturen har sin gång. För oss männskligheten är den okontrollerbar. Tillslut gör den som den själv vill. Vi får acceptera hur det blev.
En människa lämnade jordelivet och for upp till himelen som en underbart fin ängel. En ängel som ligger där på molnen och kollar ner på oss. Vem vet denna ängel kanske finns hos oss i smyg här nere.
En ledsam dag.... En tår, flera. Älskade människa du kommer vara saknad här nere. Ett stort tomrum finns nu här i bland oss.
Livets dag till afton gått.
Hjärtat nu sin vila fått.
Ditt goda hjärta och glada lynne,
hos oss skall leva i tacksamt minne.
Livets slut kan ingen hindra
men vackra minnen kan sorgen lindra.
I världen är du bara någon,
för någon är du hela världen.
Tack för vad du givit,
tack för vad du var.
Tack för ljusa minnet
som du lämnat kvar.
Så liten plats en människa
tar på jorden,
mindre än ett träd i skogen.
Så stort tomrum hon lämnar efter sig.
En hel värld kan inte fylla det.
Bror har räckt ut handen
syster har fattat den.
På den andra stranden
mötas de igen.
Det kom en stilla vind
och smekte ömt din trötta kind.
Liksom ett ljus som blåstes ut,
din levnadsdag har nått sitt slut.
Ett strävsamt liv har slocknat ut,
en flitig hand har domnat.
Din långa arbetsdag är slut,
ditt trötta huvud somnat.
Frid viskar träden kring
hemmet du älskat.
Farväl bugar blommorna
du vårdat så ömt.
Tack kvittrar fåglarna
som var morgon dig hälsat.
Tyst viskar vinden farväl.
När sorgen nästan bryter dig,
när allt känns hopplöst trist,
försök att minnas det du fått
och inte allt du mist.