Direktlänk till inlägg 17 september 2013
Imorse kunde jag gjort vad som helst för att sova vidare när Ida tyckte att det var morgon klockan fem. URK! Jag var verkligen trött, till och med så att Anders knuffade på mig och sa dags att gå upp. Annars brukar han inte visa mycke till liv. Som tur är kan jag ligga och slummra på soffan en bra stund. Ida satt nöjd i babysittern. Min räddning på morgonen.
Tog hela morgonen innan jag var människa. Men äsch! Jag har bestämt mig för att njuta av de två sista veckorna innan jag börjar jobba. Ta det lugnt och låta dagen visa vad som händer och sker. Förmiddagen var lugn... Vi lullade runt här hemma bara. Någon maskin med tvätt. När ska jag egentligen hitta botten på tvättkorgen? Klippte gräsmattan. Hoppas att det var sista gången för i år. Så mycke mer nytta blev det inte av.
Till eftermiddagen lämnade Ida och jag hemmet. Först ett litet besök hos mamma och pappa. Har inte träffat dem på ganska länge. Märktes på Ida också. Känner jag er? Vet inte riktigt vart jag är. Hon kollade sig omkring väldigt noga. Till både mamma och pappa grinade hon. Var jag nära gick det bra. Lillgumman. Vid halv fem var det grillning på Elias dagis. Alla barn med föräldrar. En mysig stund. Vi hade tur med regnet, precis när vi kände oss klara började de tillta. Jag var en lycklig mamma som fick chansen att puss och krama sin älsklings kille på pappaveckan.
När vi kom hem hade jag en glad Ida som tog en nap i bilen. Kollade tingeling för hundrafemte gången idag. Lekte och hade en mysig stund. Strax innan åtta var det dags för sängen. Hon somnade nästan på en gång. Jag fick en rätt tidig kväll. Hamnade i soffan... Här tänker jag nog stanna tills sängen ropar.