Direktlänk till inlägg 5 maj 2013
Hur kan det komma sig att man bara minns det som vart bra? Just för tillfället känns det som att de är tur. Ja herre gud!!!
Jag minns bara EN gång när Elias var liten att han bara grinade och grinade. En jäkla gång! Och faktist är det Anders som påminnt mig om DEN gången. Jag minns Elias som den mest underbara bebis, som alltid var glad och nöjd. ALDRIG grinade!
Jag minns att jag sa när jag väntade Ida: "Att ta hand om en bebis är en lätt match. Dom bara äter och sover." Piece of cake! Man har väl rätt att ångra sig va? Jag kan bara säga som så att alla bebisar inte bara äter och sover.
Jag älskar min Ida. Men ibland eller rättare sagt så gott som varje kväll driver hon sin mamma till vansinne. Jag fattar inte hur man kan vakna så lätt? Hon somnar i min famn och i det ögonblick jag lägger henne i vagnen vaknar hon. Exakt varje gång! Att få henne att somna så är lönlöst. Så varför fortsätter jag prova? Som sagt under dagen går det bra att sova då kan hon ha den "magiska" overallen. Finns det ingen magisk pyjamas? I så fall vill jag ha den. Ikväll har hon grinat från sju till halv nio. Inte hela tiden, men mycket (känns det som i alla fall).
Nu låter det som att Ida grinar jämnt. Men det gör hon definitivt inte. Allt som oftas är hon en glad tjej på dagen. Kan vara när vi åker bort (och jag inte har med vagnen så att hon kan sova som hon vill) som hon är precis lika som på kvällen. Det är just läggningen som är det svåra. Hoppas hoppas att det blir bättre snart!