Direktlänk till inlägg 2 maj 2013
Den här eftermiddagen eller rättare sagt kvällen har tagit hårt på mig. Det är just sådana här kvällar eller ja tillfällen man önskar att det var jag som jobbade och inte behövde vara hemma. Antar att det sätter sina spår att aldrig få sova ut riktigt heller.
Vi har helt klart motarbetat varandra alla tre i kväll. Den ena vill så den andre vill si och den tredje vill ingen ting. Percis så har det vart. Ida har inte haft sitt bästa kvällshumör. Fast det är egentligen förståligt. Förkyld - snorar, hostar och har en aning feber. Samtidigt vill Elias leka. Drar och sliter. Jag själv har inte mått vidare bra heller. Molande hemsk äckel värk. Och har mest av bara velat legat i soffan och tagit det lugn. Ibland har jag fått känslan om att det paktat ihop sig om att vara så j*vliga mot mamma som det bara går. Den som vinner är den som gör att min bägare rinner över. Och det har den NÄSTAN gjort vid fler tal tillfällen.
Vi har faktiskt inte bara haft det "dåligt". Några ljusglimtar, som är rätt svåra att se, har vi haft. Riktigt roligt stund tals. Det är sådana små tillfällen som gör att man står ut, just sådana här dagar.
Efter mycket om och men har jag äntligen fått mina barn i säng och jag kan andas igen. Jag skäms lite för att jag tänker så. Men nog är det alla föräldrars längtan under kvällen. Lite lugn och ro!? Jag menar man har ju vart barnen till lags under hela dagen lång då ska man väl ändå kunna få kvällen till sin.?
Nått i magen och sen får det nog bli sängen för min del. Som sagt slut i hela kroppen!