Direktlänk till inlägg 28 januari 2012
Usch och fy vad första natten alltid är jobbig. Jag lever liksom normalt, kliver upp i tid och donar på. Sedan ska man liksom vara vaken tills efter klockan sex nästa dag. Nästan ett helt dygn. Nej just nu är det kämpigt! Önskar mig mest av allt att jag var hemma och kunde krypa ner i en varm säng bredvid Anders.
Trött trött trött...