Direktlänk till inlägg 14 december 2018
Jag får allvarligt panik. Hur kommer det sig att tiden går så ofantligt snabbt? Det här halvåret har bara förvunnit känns det som. Jag som trodde att det skulle vara jobbigt att vara hemma i mer än ett år - att jag skulle klättra på väggarna efter sommaren. Det känns som att jag knappt hinner tänka måndag så är det fredag.
När tiden går så här fort kommer vi snart att ha sommar igen. Med den sommaren kommer förändring. Våran lilla skruttunge fyller ett år. Svårt att tänka det i dags läget. Men den dagen kommer fortare än man anar. Då ska hon min lilla flicka börja dagis. Ja men alltså ni hör ju. Helt sjukt!
Min stora flicka hon som fyller sex år om mindre än två månader, hon ska börja förskoleklass till hösten. Skolval ska göras men framför allt ska hon säga hejdå till förskolan. Med sorg vill jag säga. Jag har haft turen att i alla fall två av mina barn har fått gå på den bästa förskolan jag kan tänka mig och det tackvare personalen. Tur vi fick Agnes så vi får njuta av dem alla ett tag till.
Så kommer den stora frågan.? När Elias slutade förskolan knåpade vi ihop en liten present till hans fröknar (okej det var Sara som gjorde det, men vi var ändå med på ett hörn). Det känner jag att jag absolut måste göra nu också. Dom ska uppskattas för det jobb dom gör. Vad tror ni om det här? En ljuslykta (den på bilden) och ett ljus. Plus ett kort med saker jag tänkt att Ida ska få komma på, några fina väl valda ord. Visst borde det funka?. Skulle du uppskatta det?
Jag kom över dom av en slump nu ikväll och tänkte direkt på dom.