Direktlänk till inlägg 10 januari 2018
Allt är återigen som vanligt. Vardagen är igång för oss alla. Elias började skolan i tisdags och Ida på dagis i måndags. Rätt härligt ändå med rutiner och sånt.
Våra eftermiddagar har vart rätt trötta. Ja vad mer kan man begärna när man liksom vänt lite på dygnen? Sova till halv tio funkar inte längre. Men nu så börjar allt komma till rätta.
Idag blev faktiskt lite gjort här hemma. Vi hamnade inte bara i soffan efter maten. Hurra! Jag började med att damsuga och torka golven. Även badrummet fick sig en omgång. Jag vek tvätt och tvättade det som fanns i tvättkorgen. När hände det senast? Att det bara finns en maskin med tvätt i tvättkorgen? Jag minns nog inte. Nu till kvällen bakade barnen och jag en kaka från bakboxen som dom fick i julklapp. En polly kladdcookie - ja, gästerna som kommer imorgon måste väl också få lite fika. Ett minikalas blir det imorgon.
Imorgon är ingen vanlig dag. Då fyller nämligen världens bästa Elias år. Jag kan inte förstå att han redan blir 7 hela år. Hur kan han ha blivit så stor? Han är väl min lilla bebis? Eller? Nu snart får man väl vara glad om han vill vara med mamma överhuvudtaget. Min stora lilla älsklings kille.
Annars då? Jag har fått min ultraljudstid. Okej nu låter vi dessa veckor går fort. För nu vill jag verkligen göra det. Se så att allt är bra med våran lilla böna. Se att den lever. Okej jag har känt den. Men visst är man rätt osäker under denna tid. Var det bebis? Eller nja det var nog tarmarna eller nått. Det kommer som små små rörelser och vips är dom bort innan man ens hunnit funderat. Som sagt nu längtar jag. Även på att veta vem som gömmer sig där. Vad tror ni? Flicka eller pojke? Här hemma är det flest röser på flicka. Av lite olika anledningar. Någon vill ha en flicka mer än en pojke. Någon känner lika som när Ida låg i magen. Som sagt flest röster på flicka. Spännande!
Jag fick även veta att den 26 februari kommer jag börja jobba dagtid. Men fy urk och blä. Jag fick tycka vad jag ville om det, men dom gör det för min skull. Hur nu det kan komma sig? Jag vill ju jobba kvar med min härliga kollegor och inte sitta helt själv på ett kontor. Ja vi får se hur det går, bra hoppas jag även om detta inte är vad jag vill.