Att vakna till klockan hör inte till vanligheten. Men att sova till klockan nio, vilket vi brukar, funkade inte just idag. Eftersom det var dags för den årliga resan till Furuvik. 

Vi möttes upp med Elias och hans pappas familj klockan nio. Och sedan bar det av mot Gävle med taggade och glada barn. Vilken frid för oss vuxna. Sånt gillar man bara, och försöker komma ihåg dessa stunder. Resan gick bra och ÄNTLIGEN kom vi fram.

Att börja med djuren hör till våran tradition. Alla var väl så där lagomt glada och nöjda. Tills efter ponnyridningen och flodfärden ungefär. Sedan började det att tjatas om karuseller och allt sånt. Eftersom man MÅSTE gå den här vägen för att komma till djur fick dom helt enkelt snällt hänga på. Och det är ju rätt mysigt att strosa runt där egentligen. Att äta lunch i det fria alldeles precis intill havet, det var inte fy skam det heller.

Äntligen började vi närma oss karusellerna. Vi gick direkt för att åka ett par så att barnen behov stillades. Och jag kände att det var dags att vinna en sån där stor chokladvinst. Alla, ja verkligen alla går runt med sådan. Det ville jag med. Inte för att det direkt såg roligt ut, men jag ville liksom ha en bara. Att vinna på första försöket känns ganska bra, så varför fortsatte jag? Efter lite karusellåkning och vinst jagning kändes det som att det var dags för en paus. Kaffe och nått läskande passade perfekt. En skön paus för oss vuxna innan det var dags igen. Efter några fler karuseller, ankfiske, bollkastning och några tappra försök att vinna på chokladhjulen började energin tryta på flera håll och det kändes som att det var dags att runda av. 

Innan vi kunde ta oss mot utgången skulle barnen självklart köpa med sig en souvenir. Som vanligt blev det ett gosedjur. Sedan gick vi med sura barn till bilen. Ena var så trött att hon nog inte visste vad hon hette, nästan i alla fall. Den andre surade för att han inte fick följa med oss hem. En dag till hos pappa funkade liksom inte. Men nej, nu var vi bestämda att vi kommer imorgon och hämtar dig, min älskade fina kille. Och jag hoppas att det gick bra.?

Vi åkte hemmåt. Ida somnade som en klubbad säl och sov nästan hela vägen hem. Vi stannade även till för att köpa med oss max-mat hem. Sedan vilade vi oss i soffan, för även vi vuxna blir trötta efter en dag på furuvik. Nu sover lillhöna och vi vuxna myser i soffan.

En bra dag lider mot sitt slut, tack för idag!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Dagar och veckor går... Vi försöker tappert få ihop vardagen så att den ska funka för oss alla. VAB, jobb och skola. Ja för våran snormaja fortsätter att snora. Nu har hon snart vart hemma från dagis i fyra veckor. Jag tycker att vi borde se en förbä...

Det där coronaviruset börjar ta över min vardag. Är det bara jag som känner så? Även om man inte vill.... Det var som att vända på en hand. En vecka gick det hur bra som helst att vara lite snorig och hostig. Till att folk kollar snett på en om ma...

Dagar och tydligen veckorna bara rusar iväg här hemma. Ja livet rullar liksom på och anpassas väldigt mycket efter hur man jobbar. Och nu är jag äntligen ledig, igen! Här hemma avlöser olika sjukdomar varandra tycker jag. Och värst drabbad är Agne...

Söndag och helgen lider mot sitt slut. Ja tänk så fort en helg kan gå när man är ledig. Nu är det bara att ladda upp för jobb och lite mer jobb. Drygt bara att jobba två helger på rad nu. Men men det går det också. Snart snart är jag ledig igen... ...

Har vabruari kommit även till er? Här hemma har ett elakt virus tagit våran älskade Agnes. Ja hualigen 40 graders feber och en massa snor och hosta på det. Som att inte det vore nog har hon även haft lite krupp hosta och nässelutslag. Men peppar pepp...