Dagarna ramlar på som aldrig förr. Som vanligt då... Vi har kommit till tisdag.

Tisdag och en riktig hemma dag fick det bli för oss. Vi hade nämligen några som skulle komma på obestämd tid. Alltså sånt där hatar jag. Man gör inget utan bara väntar och väntar.

Vi fick hem allt till altanbygget. Eller ja i alla fall nästan. Lite smått kvar. Till helgen ska vi bygga. Spännande! En tak kille skulle komma förbi också och kolla. Tror ni han gjorde det? Nej! Suck! Här sitter man och väntar och väntar och så kommer dom inte ens. Dåligt...

Mellan allt detta har jag haft glada barn, bråkiga barn, retsamma barn. Ja ni vet? Ena sekunden är dom sams för att i nästa ryka ihop. Och Ida hon har slutat lyssna, bara kör på fast vi säger nej. Då blir jag galen. Tror ni hon lyssnar nästa gång? Nej precis. Undra om hon har en vaxpropp eller så kanske detta är en underbar period hon är i just nu.

Nu ljuger jag faktiskt lite. Jag fick faktiskt åka till affären helt ensam. Vilken lyx! Jag var tvungen att handla lite innan jag kunde börja på med maten. Jag tror jag lyckades med min köttfärslimpa. Oj som barnen åt. Elias åt flera skivor och Ida åt bra hon med. Och ja det var faktiskt gott.

Annars då? Jo fy fanns säger jag bara. Detta som hänt runt knutarna här omkring är helt ofattbart. När jag igår skulle åka till jobbet tig jag som vanligt ölsundsvägen efter att jag lämnar Elias på dagis. Det jag inte riktigt var beredd på var att få fyn på helikopter, polisbilar och avspärrningar. Jag visste så klart vad som hänt, men mer än så hade jag inte hunnit snappa åt mig. Så hemskt det var att bara åka förbi platsen. Jag ryser! Då blev det liksom verkligt. Man fick sig en tankeställare. Jag vet inte hur många gånger jag har kramat och pussat på mina barn idag. Och sagt jag älskar dig. Dom tror nog att mamma har blivit knäpp. Men jag vet inte vad jag skulle göra om dom en dag bara är bort. Hemskt är vad det är...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Dagar och veckor går... Vi försöker tappert få ihop vardagen så att den ska funka för oss alla. VAB, jobb och skola. Ja för våran snormaja fortsätter att snora. Nu har hon snart vart hemma från dagis i fyra veckor. Jag tycker att vi borde se en förbä...

Det där coronaviruset börjar ta över min vardag. Är det bara jag som känner så? Även om man inte vill.... Det var som att vända på en hand. En vecka gick det hur bra som helst att vara lite snorig och hostig. Till att folk kollar snett på en om ma...

Dagar och tydligen veckorna bara rusar iväg här hemma. Ja livet rullar liksom på och anpassas väldigt mycket efter hur man jobbar. Och nu är jag äntligen ledig, igen! Här hemma avlöser olika sjukdomar varandra tycker jag. Och värst drabbad är Agne...

Söndag och helgen lider mot sitt slut. Ja tänk så fort en helg kan gå när man är ledig. Nu är det bara att ladda upp för jobb och lite mer jobb. Drygt bara att jobba två helger på rad nu. Men men det går det också. Snart snart är jag ledig igen... ...

Har vabruari kommit även till er? Här hemma har ett elakt virus tagit våran älskade Agnes. Ja hualigen 40 graders feber och en massa snor och hosta på det. Som att inte det vore nog har hon även haft lite krupp hosta och nässelutslag. Men peppar pepp...