Direktlänk till inlägg 21 februari 2017
Tisdag och här började vi dagen lugnt. Barnen donade med sitt och jag kunde kunde dricka kaffe i lugn och ro. Bästa starten, enligt mitt tycke.
Sedan avslöste det ena bråket efter det andra. Sura och glada miner. Grin och skrik. You name it. Det lugnade ner sig som tur var. Dom höll sig på sin kant och allt var frid och fröjd.
När vi var redo för dagen gick vi ut. Snön som kommit skulle skottas bort. Ja fy fan, vad ska man säga. Varför? Inte vill vi väl ha någon snö nu. Lite sent på tänkt kan jag tycka. Men barnen tyckte det var roligt. Vi skottade upp en liten backa som man kunde åka pulka i. Oturligt nog sägs det att det kommer mer i veckan också. Suck! Men visst det var rätt härligt nu när det var sol...
Sedan gick vi in för att fylla på magarna - dags för lunch. Väldigt glamoröst som i blodpudding och potatisbullar. Barnen åt som hästar. Och då blir man glad.
Den eviga väntan började. Barnen väntade och jag väntade. Det var ju dagen D för min del. Dagen då jag skulle tatuera mig. Hjälp! Jag höll på att bli tokig på väntan. Ville liksom ha det gjort. Och jag hann tänka mer än en gång vad jag gett mig in på.
Tillslut var det dags att åka för mig och barnen. Innan vi mötte upp mamma åkte vi både till elgiganten och jysk. Nya kuddar för min del och Elias skulle köpa en ny gubbe till sitt spel. Sedan blev barnen glad över för att få vara med mormor en stund. Under tiden jag tatuera mig gick dom på en shopping runda. Ja hur gick det nu då för mig? Ja vad ska man säga. Det kändes och eftersom jag var extremt nervös, som alltid när det är första gången man gör nått. Så blev jag lite yrslig. Jag har en tendens att bli det. Svimmade när jag exempel tog blodprov. Och nu var det liksom inte läge att göra det. Som tur var gick det fort, eftersom det inte var någon stor tautering. Men jag är så himla glad och stolt att jag vågade gör den. Och ja det blev verkligen som jag tänkt mig. Nöjd med allt. Efteråt avslutade vi vårt stads besök med lite McDonalds. Alla nöjda och glad.
Väl hemma har det inte blivit så mycket. Anders har renoverat lite och jag har bytt sängkläder i alla sängar. Och nu snurrar tvättmaskinen. Så mycket mer tror jag det inte blir. Nu gör vi kväll. Barnen myser framför tv:n och ja snart är det dags att lägga sig. Och en mysig kväll för oss vuxna väntar.