Direktlänk till inlägg 24 januari 2017
Den lediga helgen har tackat för sig. Och en ny vecka har rullat igång. När ska man egentligen känna att man hinner med allt, hinner känna att man är nöjd? Som alltid går tiden otroligt snabbt. Det är verkligen svårt att hinna med.
Lördagen vigde jag åt vår blivande matsal. Det var dags att sätta upp tapeter. Ett jäkla meck. Det är svårt att få det rakt och när man inte har nått att gå på, till exempel vid dörrar och fönster. Efter en hel dags slit blev det faktiskt riktigt bra. Det finns några ställen, men jag talar inte om vart och då kommer ingen märka det. Eller hur? Jag känner mig nöjd, även fast jag hade en kontrollant efter mig, som kollade om allt blev bra. Även där finns det ställen där väggen inte var helt hundra. Men säger vi inget kommer ingen märka. Min lilla filosofi.
Nu ska bara golvlister upp. Sedan kan vi börja möblera där inne. Taket får vänta någon månad tills det blir vår. Vi ska ha trätak, samma som resten av nedervåningen, och då tänkte vi måla allt ute först. Jag hoppas att det blir bra.
Söndagen blev en tvätt och städdag. Det var någon som råkade kissa i våran säng. Så täken och sängkläder behövde tvättas. Även ett städrace gjordes på nedervåningen. Strax efter mitt i dagen åkte vi till Forsa efter önskemål. Det var en kille som sakna mamma. Och piff och puff ville leka tillsammans. Åå herre gud ena stunden ska dom gifta sig och nästa bråkar dom. Ja vad ska man säga, som syskonkärlek?
Efter någon timme var det dags att åka hemmåt. Den eftermiddag kvällen försvann lika fort den. Middag skulle göras, hela familjen spelade spel tillsammans och sen var det kväll. Anders la Ida och jag Elias, men först spelade jag faktiskt en bana på tv-spelet.
En ny vecka rullade igång. Måndag igår och en förmiddag hemma. Dessa förmiddagar springer iväg. Mat ska göras, och lite annat smått och gott ska hinna med innan vi ska åka till jobb och dagis. Som ni kanske förstår är det eftermiddags vecka för mig på jobbet. Och igår kändes det riktigt tungt. Varför vet jag inte. Men tänk om det kunde vara söndag? Ändå vill jag så klart inte det, jag vill ju ha Elias här.
Igår var det första dagen på längde för Elias att gå på dagis. Det var tungt, både för han och mig. Men det var inte den där krampaktiga omfamningen i alla fall. Han följde med fröken och vinkade efter några pussar och kramar. Ja han var nog ändå sugen att leka med sin kompis som var där. Och sedan verkade allt ha gått bra. Men det skär i mammahjärtat.
Idag är det tisdag och jag ska dra igång dagen efter en liten sur morgon. Tjatiga barn vill jag inte ha direkt på morgonen. Nu leker dom snällt med varandra och jag har fått mitt kaffe i lugn och ro. Så ja, nu kan dagen börja.