Direktlänk till inlägg 9 september 2016
Att få lämna hemmet, helt ensam. Det är underbart och behövligt. Men samtidigt får man en rejäl käftsmäll när verkligheten kommer i kapp. Tänk att barnen ska vara så snälla och fina när jag inte är hemma. Dom blir som monster. Jag fattar inte!
Som vi har längtat, över ett år. Nu var det äntligen dags igen. Våran nya tradition. Destination Ullared! I tisdags morse satte vi oss i bilen, tidigt. Vi hade många timmar i bilen framför oss. Tänk att det kan vara så roligt att åka bil. Ja men ni vet när man är så där glad över att äntligen vara på väg. Mycket tok och enorma fantasier. Det kan faktiskt göra det roligt.
Runt fyra var vi äntligen framme. Hämtade nycklar, slängde in packningen och sen var det direkt iväg till gekås. Handla handla handla! Jag höll mig på en bra nivå, medans dom andra två verkligen shoppade loss. Till kvällen blev det vin och en massa prat. Fast så värst länge höll vi inte på, vid nio låg vi i sängen.
Under onsdagen var det den riktiga shoppingdagen. Innan vi kunde börja shoppa åkte vi för att klaga lite. Inget onödigt, men det var mögel i den stugan vi fick. Min näsa blev täppt och Susanne nös och kände av sin allergi. Men en ny stuga fick vi och resan kunde fortsätta.
Vi shoppade, drack vin och shoppade mer. Vi var färdiga i en bra tid. Kunde göra annat, bland annat spelade vi minigolf. Drack mer vin och åt ost och kex. Ett sånt där skönt avslut på en shopping dag.
Torsdag och resan hem närmade sig. Innan vi kunde åka svängde vi in en sista gång för lite shopping. En kundkorg var max. Ja fast vi var en mindre än tänkt var det fullt i bilen. Denna gång kunde vi i alla fall sitta bra. En dryg resa hem, men det gick.
Väl hemma hämtade jag Elias. Och sen hem till min familj. Plockade upp allt och gav till dom som var vakna. Gömde alla julklappar som köptes. Sen var jag så trött. Vi alla stupade i säng runt nio.
Idag har vart en jobbig dag. Mest gnäll och sura miner tycker jag. Då blir man lite trött och less. Låt denna dag ta slut någon gång.