Direktlänk till inlägg 14 augusti 2016
Ännu en vecka lider mot sitt slut. Redan söndag!? Lite obegripligt men samtidigt på nått konstigt vis rätt skönt. Snart är vardagen tillbaka med både glädje och sorg.
Dagarna har verkligen rullat på i fasligt tempo. Nästan så att man glömt bort vad som hänt. Alltså mitt minne. Är det bara jag som blivit glömsk sedan man fick barn? Läskigt ibland! Nåja...
En dag hade turen att få åka till jobbet. Jippi! Eller var det verkligen så? Det kändes nog hyffsat, så att börja om en vecka känns ganska okej ändå måste jag säga. Medans var barnen hos mamma och pappa. Där dom stortrivs. Och att behöva åka hem var inte att tänk på fast dom skulle bort. Som tur var det till en släkting så barnen fick följa med och jag åkte hem till ett tomt hem. Visst kan det vara härligt att få vara ensam i någon timme ibland? Samla kraft!
Ännu ett fönster har fått lite kärlek. Vitfärg och pensel - min bästa vän. Eftersom detta fönster verkligen behövde lite vård tog det lite längre tid att få fint. Men i lördags blev det klart. När ändå energin fanns möblerade vi om i lekrummet. Ett helt nytt rum kändes det som. Tänk vad en liten grej kan spela roll. I alla fall i mina ögon.
Barnen har levt i en berg och dalbana. Ena stunden är dom fina och snälla mot varandra. Leker bra och trivs i den andres närhet. Efter en vecka märks det att dom kan bli lite iriterade på varandra. Mer och mer bråk blir. Speciellt på kvällen när man själv börjar bli trött. Då är den här mammans tålamod inte helt hundra. Några extremt "roliga" kvällar har vi haft.
Idag fick dom lite lek sällskap i form av Edwin. Några roliga timmar. Eller ja inte bara roligheter så klart. Edwin ramlade och gjorde illa läppen. Men annars var det rätt lugnt den här gången va? Eller var det inte så? Vi lunchade korv med bröd innan dom for hemåt. Hejdå min älskade son! Som tur är får jag träffa honom redan imorgon. Inskolning på det nya dagiset i forsa. Spännande.
Nu är det dags att sova. Det är en dag imorgon också.