Direktlänk till inlägg 7 april 2016
Jag ser inte glad ut - jag är inte glad. Det var en bra dag som slutade mindra bra. Rätt glad och positiv. Till att ha ont i hela kroppen och hjärnan har lagt av för länge sen. Nej en dag på jobbet just nu är inte roligt.
Det var en bra förmiddag hemma. Eller ja rätt bra. Ida och jag myste medans vi kunde. Fast hon började en timme tidigare på dagis idag hann vi med en hel del. Älskade underbara unge.
Jag blev själv rätt många timmar. Men fy vilken väntan. Gjorde mat och bara väntade jag på att åka.
Träffade på Elias innan jobbet och kunde puss lite på honom. Sjukt hur mycket jag saknar honom. Det skär i hjärtat att jag ska jobba och jobba nu när han är här bara några dagar. För att sedan åka hem till sin pappa igen och allt blir normalt. Min fina älskade kille.
Jag kom lite tidigt till jobbet. Jag svängde in lite snabbt på blomaffären. Köpt med mig några våriga blommor att ha ute. Känner mig lite trött på påskliljorna jag har. En lite mer grupp liknande sak tänkte jag försöka mig på att göra imorgon. Lite glädje!
På jobbet då. Ja vad ska man säga. Vi har kört som idioter bara för att det ska levereras i tid. En pall har tagit 6 minuter. På dessa sex minuter hinner man sitta tre. Sen ska man ner i den förbaskade trappen igen. Jag har ont. Jag har väldigt ont. Knät, framsida smalben och mina stor tår. Så vem blir egentligen glad av att man gör som man gör? Inte jag i alla fall. Det ska väl kanske vara dom där höjdarna, holmens ledning, som jag träffade på igår.
Nej som sagt min hjärna har lagt av för idag, det för länge sen. Men jag fastnade framför 30 grader i februari som gick på tv:n. Nej det får nog kanske bli sängen ändå.