Direktlänk till inlägg 15 februari 2015
Äntligen söndag! Tolv (snabba) timmar ifrån ledighet. Den känslan är blandad. Tolv timmar är lång tid och dom går oftast väldigt segt. Man bara vill och önskar att klockan slår sex. Och tillslut gör den det. Hurra!
Klockan fyra ringde klockan. Det var en trött mamma kan jag säga som smög sig upp. En strulig natt från olika håll. Först kunde jag inte somna. Innan jag somna kom en gosig kille till våran säng. Han hostade och vögrade dricka vatten. Tillslut hämtade jag astma medicinen. Vips var hostan borta. Gäller att prova allt. Klockan gick och tillslut somnar jag, skulle tro den var närmare tolv. Vaknar flera gånger av att Anders inte får plats i sängen. Vi andra ska maka åt oss lite. Ja Ida låg visst där också. Nej fy jag sover verkligen dåligt när barnen sover med oss. Elias är man rätt van, han kommer oftast varje natt. Men att dela sängen med fyra personer blir lite trångt.
Jag gjorde mig i ordning, åt frukost och väntade. Tillslut orkade jag inte vänta längre och for till jobbet. Det är nått magiskt när man sätter sig i stolen på jobbet. Det är som att ett sömnpulver flyger upp och man blir aptrött. Tunga ögonlock! Klockan gick segt. Bara att gilla läget och längta till klockan blir sex. Äntligen äntligen blev det hemgång.
Raka vägen hem! Jag hade turen att min goflicka var vaken. Myspys! Men min älskade prins saknades! Dags för pappavecka. Som jag saknar dig redan. Det kommer bli en lång vecka innan jag får träffa dig igen. Mamma älskar dig En snabb dusch, kvällsfika och filmmys. Jag fick i henne nässpray. Men suck! Då blev hon hostig, antar att snoret åker ner i halsen och hon måste hosta upp det. Hoppas att det ger med sig under natten. Ja nu sover hon. Jag önskar mig en lugn kväll i soffan och tagga för ledigvecka. Ibland är livet rätt underbart!