Direktlänk till inlägg 24 januari 2015
Här hemma gjorde vi morgon halv sex. Rätt surt att inte få vakna till larmet klockan sju. Men Ida var bestämd och ville promt ner och kolla på lullu, alltså Nalle Phu och Heffaklumpen. Soffmys! Jag låg och slummra en stund. Ida var inte alls sugen på någon frukost. Tillslut åt hon upp rånet som hon fick.
Dags att börja dagen! Satte i gång kaffe och under tiden gjorde jag mig i ordning. Sen blev det soffan med en kaffekopp. Ida dona på. Tog ut leksak efter leksak. Tillslut blev klockan halv nio och det var dags för Ida och mig att röra på oss. Skjutsade Ida till farmor och farfar. Nöjd tjej! Som ska vara hela helgen där. Till och med sova. Hejdå min älskade tjej!
Jag for till jobbet. Äntligen en liten positiv känsla. Ganska bra att vara på jobbet ändå. Det har jag inte känt på hela veckan. Det har bara vart pest och pina. En "ledig" dag så där var nog behövligt. Vi hade att göra inprincip hela tiden. En snabb dag om andra ord. Vips var det dags att gå ut i friheten.
Jag for in till stan och IcaMaxi. Dags för en storhandling. Jag handlade men utan någon struktur. Det som föll mig in stoppade jag ner i vagnen. Hoppas att vi har nått att äta till veckan. Dyrt blev det och ändå gjorde jag inte speciellt stora utsvävningar.
Väl hemma blev det att packa upp och sen sa jag hejdå till Anders som skulle till en kompis. Helt själv fick jag lite energi. Tvättade och plockade undan disken. Sån skön känsla! Sen blev det familjen annorlunda och lite godis och dricka. En skön stund i soffan helt ensam.
Kvällen är här. Imorgon ska jag upp tidigt. Fyra ringer klockan. Kanske dags att börja tänka på refrängen. Visst är man knäpp ibland? Har kommit på mig själv att lyssna efter Ida, i fall hon vaknar. Men hallå hon är inte hemma. Ibland har man tänkt att det vore skönt om hon kunde sova bort en dag för att få lite tid för sig själv. När man väl sätts i den sitsen vill man inget hellre än att hon ska komma hem. Så är det. Tänk hur man är!