Direktlänk till inlägg 15 januari 2015
Man kan inte alltid ligga på topp. Man kan inte orka allting varje dag. Ibland måste helt enkelt någon annan ta mer ansvar. Vilket det ALDRIG blir. Det är bara att bita i det sura äpplet och försöka orka med allt. Ibland brister allt och man bara måste släppa på trycket, låta allt komma ur en.
För mig har det vart en dålig dag. Började med en trött morgon. Att sova på soffan från halv tre är ingen hitt. Blä! Fisrumpan tyckte att det var morgon då. Gjorde i ordning mig för jobb och vinkade hejdå till en ledsen kille. Ont i mammahjärtat!
På jobbet gick allt segt. Trodde jag aldrig skulle få gå hem. Men vad längtade jag till egentligen? Trötta och griniga barn. Vilket gjorde mig på ett av mina sämre humör. Som tillslut tog skruv. Att man sen inte får hjälp för fem öre gör inte saken bättre. När jag blir trött, vet alla i min närhet att jag tänder väldigt fort eller blir ledsen.
Så vad händer under eftermiddagen här hemma? Jag lagade mat. Nått nytt, piroger, som faktiskt var ganska gott. Vi myste sedan i soffan. Blir liksom så. Man är trött från början och blir ännu tröttare när man ätit. Barnen var också trötta och extremt gnälliga. Grinade om vart annat. Och vart var min hjälp? Min andra hand? Inte till hands i alla fall. Lösa problemet själv. Att man sen måste byta barnprogram fast dom sitter som fastklistrad bara för att någon annan ska få det bra. Där och då brister allt. Ledsen mamma och ledsna barn. Lite tårar och samla sig.
Kvällen kom. Barnen fick kvällsfika. Ida la sig därefter. Elias och jag gick upp och spelade. Nu ska jag få honom att sova. Sen ska jag också lägga mig. Som sagt idag är jag extremt trött och vill börja en ny dag som förhoppningsvis är bättre. Lite piggare, lite gladare barn och en härlig ledig helg att se framemot. Det blir nog bra.