Direktlänk till inlägg 8 december 2014
Måndag och ny vecka. En lång vecka, fullspäckad med jobb, för min del. Ibland vill man bara ha ett "normalt" jobb...
Godmorgon klockan sju. Min aldeles egna väckarklocka tyckte det var dags att kliva upp då. Min älskade underbara lilla skitunge. Vi hade en mysig morgon. Barnprogram, mandarin, smörgåsrån och tända ljus. Vad mer kan man begära? Jo en kopp kaffe och det fick jag också.
Sen var det dags att göra oss i ordning. Dagis för Idas del och jobb för min del. Men först myste vi med pappa en stund innan det var riktigt dags att åka. Hejdå pappa!
Ida var väldigt avvaktande idag när jag lämnade henne. I vanliga fall springer hon in med kläderna och säger hej. Men inte idag. Hon väntade på mig och var väldigt försynt. Jag antar att det släppte efter ett tag. Innan jag åkte vidare fick jag en gosig kram och en snabb puss. Hejdå gumman, syns imorgon.
Jag for mot stan. Hade en synundersökning inbokad. Det var som jag trodde. Det hade förändrats lite. Min närsynthet hade gått tillbaka lite, men brytningsfelet jag har hade blivit ganska kraftigt försämrad. Inte konstigt att jag sett dåligt på ett öga. Det andra var som det brukade. Efteråt kom mamma dit också. Dags att kolla in nya glasögon. Nått nytt, kanske inte med så mycke färg, neutralt. Det blev två par, älskar deras ta två betala för en. Det blev ett par i guld och ett par svarta och något större än de jag har idag. Det blir nog bra.
Sen hade vi en och en halv timme tillgodo innan jag måsta åka mot jobbet. Vi strosade runt i affärer. Jag hade bestämt mig för att inte handla nått. Blev det så? Nej. Fick med mig lite smått och gott hem. En tröja och några nya ljus till mig själv. Ida fick ett muminset, en halsduk och en fuskolle. Elias fick en fuskolle. Får alltid dåligt samvete när jag köper mer till Ida än Elias. Men faktum är att Elias får betydligt mycke mer än vad Ida får. Så dessa dumma tankar måste jag försöka bli av med. Men det är svårt...
Innan vi gick åt varsitt håll blev det lite fika. En macka och en halv jättesaffransbulle, som för övrigt var skitgod. Det satt fint i magen. Mot jobbet. En rätt bra dag. Jag var pigg och tiden kändes inte allt för lång. Snart är det helg, som gubbarna säger. Eller? Nej fy bubblan det är en hel vecka innan jag blir ledig och det käns extremt långt just nu. Tänk att en ledigvecka är så kort men en full jobbvecka är som minst två ledigveckor. Ibland är tiden konstig!
Nu har jag kommit hem till min lilla familj. Ida sover, såklart, och det såg väldigt skönt ut. Anders kollar på film. Jag har ätit kvällsfika och jag tror det får bli hopp i säng nu. En dag imorgon också, sägs det.