Direktlänk till inlägg 4 oktober 2014
Just nu känns det som allt går i hundratio knyck! Jag hinner inte med. Gårdagen, fredag, sprang förbi mig helt.
Jag gjode mitt sista skift för veckan. Hurra! Tiden susade förbi även på jobbet. Visp var det dags att åka hem. Oj så skönt för en trött människa som mig. Benen var som bly upp för trappan dom sista gångerna.
Åkte hem i raketfart, nästan. Plockade ihop allt som skulle med på klädbytardagen. In i bilen med allt. Sen for jag för att hämta Ida på dagis. En glad tjej! Hurra hon är mycke bättre. När vi kom hem märktes det direkt att hon var piggae. Fast tröttheten kom snabbt. Men med krångliga nätter och inte så mycke sova på dagen sätter sina spår.
När klockan närmade sig fem for vi till Harmånger. Lämnade alla saker som vi hoppas få sålt. Hem igen. Jag hade fått rolig post så den måsta jag undersöka. Det kliade i fingrarna. Men Ida och jag gick och lekte istället. Vips kom pappan hem. En timme för tidigt. Så glad Ida blev. Hon som frågat efter pappa otaliga gånger sedan vi kom hem.
Kvällen kom. Ida tog sig ett bad. Skönt tyckte hon. På med pyjamas och hopp i säng. Äntligen kunde jag sätta mig och börja. Syprojekt. Det hann bli två tröjor till Ida innan jag la mig. Men då vaknade en trött Ida som vägra somna om. En liten ful ovana har det blivit att hon får lägga sig i våran säng och där har hon faktiskt somnat om. Verkar som barnen får börja slåss om platsen i mitten hädan efter.