Direktlänk till inlägg 21 april 2014
Idag har vi måndag hela dagen. En ny vecka. Alltså kan ni fatta att vi snart är och naffsar i maj månad? Helt otroligt vad dessa månader har rusat iväg.
Dagen började med sovmorgon. Jag hade lätt kunna sova en stund till. Är man lättväckt är det svårt att sova när en liten Ida står vid sängen. Dåligt-morgonhumör-morgon hade jag. Urk för detta! Stackars min lilla familj i dessa lägen. Som tur var snurrade morgonen på trots detta.
Ida har vart en liten surpuppa hon också. Eller så är det nått... Hon har i alla fall vart väldigt grinig och mammig. Så fort jag har gått ur hennes synläge har det blivit tårar. Jobbigt tycker jag. Ibland måste man kunna gå och göra nått en liten stund. Dessutom var hennes pappa i samma rum. Varför går det inte lika bra med honom? Mammastjej?. Vid tio var det dags för henne att sova en stund. Som hon sov. När klockan närmade sig halv tolv fick jag väcka henne. Dags att fara.
Vi for till Forsa och hämtade Elias. Min goa prins som jag saknat dig! Stannade en stund. Elias hade bråttomt idag. Vi for vidare till barnen mormor och morfar. De ska vara där i eftermiddag. Jag jobbar eftermiddag och Anders jobbade till klockan sju. Elias är så himla rolig nu för tiden. I bilen sa han både det ena och det andra. Ida var inte på bra humör, grin. Då sa hennes fina storebror - "Jag tror hon saknar sin pappa. Ida dina pappa kommer ikväll och hämtar oss hos mormor." Sen dog mitt mammahjärta lite. "Men mamma varför kan vi inte åka hem?" Jag önskade att jag inte behövde jobba men det måste jag.
När vi väl kom fram till mormor och morfar gick allt bra. Elias provade sin nya spring/balanscykel. Han tog det lungt och gick typ istället för att sparka sig fram. Med lite övning kommer nog tekniken. Ida traskade runt och lekte lite med sandlådeleksaker. Pussade Elias hejdå. Ida smög jag förbi, kan bli grin och sura miner om hon såg att jag åkte iväg.
Nu är jag på jobbet och saknar mina så gotroll. Några timmar till och sen får jag se mina små änglar, förhoppningsvis sovandes.